Vår taktik var att provtrycka GUIFarna genom att stå högt i plan och etablera spel på deras planhalva, spela oss ner till Sweet spot vid kortlinjen där vi kan nå effektiva avslut på ett/två tillslag. Vi känner motståndarna väl och vi vet att vi är bra när vi anfaller och att Guif kommer få problem om vi får till matchbilden. Vi ledare är mycket nöjda med hur laget genomförde uppgiften.

Dessutom tog vi som lag ett viktigt utvecklingssteg ikväll genom att vi äntligen fick till lag-maskineriet att agera mer beslutsamt, gemensamt och med högre tryck på bollhållaren. Vi visar helt enkelt att det är vi som vill bestämma hur matchbilden ska se ut och vi gör jobbet hela matchen.

Msk vinner matchen med 1-2 och Hannes nickmål belönades traditionsenligt med glass.

Bra Jobbat ikväll grabbar!

Tränarna via Johannes

Segertåget rullar vidare!

Denna helgens matchsammanfattning kommer något försenat på grund av tentaplugg, ber om ursäkt för det!

Men, matchen då. Morön borta. Ett motstånd vi inte riktigt hade någon koll på då det är ett lag vi inte tidigare mött, och sådant är alltid roligt! Stämningen är väldigt bra inför matchen, killarna är självsäkra och sammanhållningen är på topp. Bussresan upp har varit fylld av musik och härlig uppladdning, och den stämningen tar vi med oss in i omklädningsrummet.

Vi pratar som vanligt om att spela vårt spel och inte anpassa oss efter motståndarna. Vi fortsätter med samma nya formation som mot Kågedalen, och betonar vikten av att involvera vårt mittfält i uppspelsfasen. Vi tar även upp att vi vill etablera bollinnehav på motståndarnas planhalva och hålla i bollen genom att spela oss upp i planen.

Efter detta snack går vi ut på planen och gör i princip det motsatta. Vi låser fast oss på kanterna, och när det inte fungerar så slår vi en långboll i hopp om att den går fram. Vårt mittfält får i princip ingenting att arbeta med, och vi lyckas egentligen inte skapa någonting. Vi blir förvisso väldigt chockade av Moröns höga press, men trots det så vet jag att vi har kapaciteten att spela oss ur den på ett mycket bättre sätt än vi gjorde. Vi tar oss dock till halvtid med 2-0 på tavlan, där vi dessutom haft chans på mer men är för okliniska framför mål. 

I halvtid låter jag killarna sköta det mesta av snacket då jag känner att de vet vad som gått fel, men påminner också om sådant de missar. Efter pausen känns vi återigen säkra, och är redo att stänga igen den här matchen. Vi startar den andra halvleken med att göra mål nästan direkt, och det bådar gott inför de resterande 40 minuterna. Men den tryggheten gör oss nog för avslappnade, för innan vi vet ordet av det så står det helt plötsligt 3-2 från ingenstans. Efter denna kalldusch rycker killarna upp sig ordentligt, och målproduktionen sätts igång igen. Vi börjar rulla boll, byta kant och etablera spelet där vi vill ha det, precis som vi pratat om. Matchen slutar 7-2 till oss, men antalet chanser vi skapade ger oss en fingervisning på att vi hade kunnat göra betydligt fler mål än så, och DET är något jag är väldigt nöjd med.

Hösten har börjat väldigt bra för oss, men det är viktigt att vi fortsätter hålla oss skarpa och fokuserade. Viktigt att vi fortsätter hålla det enkelt och inte underskatta de vi möter, för som vi vet kan det gå fort i fotbollen och det är trots allt en väldigt orättvis sport på så sätt. Jag är dock väldigt trygg inför hösten. Det här är ett fantastiskt gäng spelare, men ett ännu bättre gäng killar som har en sällan skådad gemenskap när de befinner sig på en fotbollsplan. Det är riktigt härligt att se!

Nu dröjer det ett tag till nästa match, så nu gäller det att vi fortsätter träna och nöta på detaljerna!

/Tränarna genom Ludvig

Efter förra matchen pratade vi om att det var som om vi hade ställt skorna på planen och tänkte att det dög så. Idag visade vi att vi hade skorna på oss, från start till slut.

Vi pratade inför matchen om att helt släppa torsdagens match, och att gå ut på planen och visa hur vi faktiskt kan spela. Och som vi gjorde det. Redan från det att matchen sparkades igång så var vi det bollförande laget, och efter bara ett par minuter hade vi skapat flera livsfarliga lägen. Svante missar ett par lägen, Hannes missar några kanonchanser och Nils har möjlighet att peta in bollen i öppet mål, men missar. 0-0 håller sig långt in i halvleken, trots att det står ca 10-0 i farliga chanser. Till slut får vi dock belöning för de chanser vi skapar när Hannes lyckas vinkla in 1-0 och Nils får in en retur till 2-0.

Vi går till halvtidsvila med 2-0 på tavlan, och pratar i omklädningsrummet om att bara fortsätta som vi har gjort. Vi har skapat så många chanser att matchen borde vara avgjord, men som vi vet så har det inte någon som helst betydelse i slutändan, utan det är målen som räknas. Vi påminner killarna om att hålla fokus och huvudet kallt, och sen gå ut och köra fullt ös i andra halvlek.

Fullt ös var precis vad vi bjöd på i den andra halvleken, Ludwig skickar in både 3- och 4-0 direkt i början, sedan utökar Hannes till 5-0 och Daniel till 6-0. Därefter kan Hannes fullborda sitt hattrick med vårt 7:e mål, innan Ludwig gör detsamma med vårt 8:e från straffpunkten. Mot slutet på matchen skickar Adam in en riktig kanonfrispark i mål, och Sam avslutar det hela genom att nicka in vårt 10:e. Någonstans där i målkalaset släpper vi också in ett mål efter lite slarv bakåt, vilket naturligt kommer när alla vill framåt och få in sitt namn i målprotokollet.

Avslutningsvis är jag otroligt imponerad över killarnas inställning idag. Vi fortsätter rulla bollen precis som vi ska, trots att vi leder stort. Vi håller humöret uppe och undviker onödiga situationer, trots att Kågedalen faller tillbaka i sabotage och fulspel när siffrorna rinner iväg. Vi håller oss proffsiga och håller inte på att hånar eller snackar ner motståndarna, även fast siffrorna drar iväg något extremt. Allt sådant är jättebra karaktärsdrag, vilket jag är otroligt nöjd att se.

Nu tar vi med oss den här matchen och laddar om för Morön borta nästa helg!

//Tränarna genom Ludvig

Vi kickar igång höstsäsongen borta mot Ersboda, detta i en annan serie än den vi spelade i under våren. Detta innebär att vi har en tom tabell och alla lag har lika förutsättningar igen. Inget lag i toppen, och inget i botten. Allt är nollställt.

Vi har flera gånger nämnt att fotbollen är en orättvis sport, och idag har vi tur att den är det. Vi pratar inför matchen om att fortsätta det vi gjorde under UFF, ligga rätt i markeringen, hålla positioner, spela enkelt och hjälpa varandra. Vi gjorde inget av det. Det var som att vi ställde ut våra skor på planen och tänkte att det skulle göra jobbet. Trots detta tar vi ledningen med 1-0 på straff av Hannes, och Svante lyckas sedan utöka till 2-0. Här tänker vi på sidan att vi kanske lyckas vända vårt spel, men icke. Istället blir vi alldeles för nonchalanta och tappar in två mål, och vi ska tacka Otto att det inte blir fler.

Vi går mirakulöst till halvtidsvila med 2-2 på tavlan, och vi alla är överens om att det är något vi ska vara otroligt tacksamma för, för det är allt annat än rättvist. Vi pratar om att vi måste vakna till och börja spela fotboll. Att det vi gjort under första 45 inte är vad vi kan, utan att vi kan mycket bättre än så.

I andra halvlek går vi ut och ser direkt mycket bättre ut. Vi vågar hålla i bollen, spela runt den och ta oss framåt som lag. Trots detta lyckas vi ändå tappa in 2-3, och det är väl sett på det stora hela någonstans rättvist. Vi rycker dock upp oss från detta och börjar skapa många fina lägen, som av olika anledningar inte lyckas hela vägen. Mot slutet på matchen lyckas vi dock få en sista livlina. Svante faller och domaren blåser straff, en straff som Nils sätter i mål och spikar matchresultatet till 3-3.

Detta är en match vi bör släppa så fort som möjligt och ta sikte på nästa. Turligt nog är det chans för oss att rycka upp oss redan på söndag. Då gäller vi att vi är med från start och håller fokus på rätt saker, oavsett vad som händer runtomkring. Spelar vi bara vårt spel så kommer det bli bra. Fullt fokus resten av höstsäsongen nu, det här har vi killar!

/Tränarna genom Ludvig

Fyra dagars intensivt matchande har nu kommit till ända, och det går att summera helgen på en hel del olika sätt. Jag väljer dock att göra det med ett ord: Utveckling. Vi kommer ur den här helgen som ett helt annat lag än vad vi var när vi gick in i den, och det är resultatet av alla spelares hårda slit och vilja att lyckas.

Visst, tittar vi enbart på resultaten för de båda lagen vi haft i turneringen så går det att skriva av den här helgen väldigt fort. 7 förluster och 2 oavgjorda matcher över fyra dagar kanske inte ser så ljust ut, men ignorerar vi resultaten så är bilden en helt annan. Första matchen vi spelar i P16-serien är egentligen den enda matchen där jag tycker att vi inte kommer upp i nivå. Vi hamnar fel i positioneringen, vi tappar våra markeringar och blir väldigt enkelt förbispelade. Efter den matchen pratar vi om vad vi behövde förbättra och gick vidare till nästa match.

Efter premiärmatchen i P16 spelar vi upp oss ordentligt, och efter den matchen släpper vi bara till 4 mål bakåt, och det är en enorm förbättring. Vårt spel sitter klockrent, men tyvärr har vi marginalerna emot oss i varje match därefter och snubblar på målsnöret vid flera tillfällen. Vi är ett par ramträffar, snedträffar och kanonräddningar ifrån att vinna alla matcher vi spelar, samtidigt som våra motståndare lyckas ta vara på varenda litet misstag och varje liten chans de får. På det sättet är fotbollen fruktansvärt orättvis.

I P15-serien hade vi lite andra förutsättningar. Vi hade inte en hel trupp med 08-spelare, utan vi var tvungna att låna in ett gäng 09:or, samt förstärka med två 07-spelare till varje match. Trots att vi har många spelare som aldrig spelat tillsammans förut, plus att många spelar på positioner de inte är vana vid, så är det även här så att vi bara gör en “plump-match”. Trots att resultatet sprang iväg i matchen så gjorde vi inte en dålig match, motståndet var bara helt enkelt bättre på att ta de chanser de fick i den matchen. 

Överlag tycker jag att alla som varit med, både på och utanför planen, ska klappa sig själva på axeln och gå vidare med huvudet högt. Alla som spelat har gjort sitt absolut bästa i fyra dagar, trots ömma kroppar och trötta skallar. Stor eloge till er för det! Alla som kommit förbi och tittat på matcher ska ha lika mycket beröm för det också. Det är precis sådant vi vill se för att stärka lagkänslan, bravo killar! Dessutom vill jag också rikta ett enormt tack till killarna i p09 som kom och stöttade upp oss i Boys 15-serien. Utan er hade vi inte kunnat spela den här turneringen.

Detta har varit en väldigt lärorik helg, och jag känner att jag själv också utvecklats som tränare på dessa dagar, så det vill jag också tacka för - att jag får möjlighet att lära och utvecklas tillsammans med detta gäng. Tack för den här helgen, nu tar vi nya tag inför höstsäsongen som ligger framför oss!

/Tränarna genom Ludvig

Sista seriematchen spelades mot Röbäck och slutade oavgjort. En bra insats då vi tappade vår ledning till underläge 3-1 men lyckades resa oss igen och kvittera.  

Ikväll avslutade vi vårsäsongen med en lätt träning och varmkorv och informerade lite om vilka lag vi kommer möta under UFF cupen samt under höstsäsongen. Nu tar vi uppehåll från ledarledd träning och hänvisar till fysträningsprogram som Oscar skickat ut.  Nästa fotbollsträningar blir 25&26 juli dagarna innan umeå fotbollsfestival drar igång. 

Trevlig sommar

Tränarna