En del av satsningen Push Forward handlar om att vi vill inspirera fler unga tjejer och killar till att prova på att vara ledare. För att få lite inspiration och för att uppmärksamma en ung ledare i vår förening kommer nedan en intervju med Linnéa Förste, huvudtränare i MSK P16. Linnéa är 22 år och kommer från Dala-Järna, en liten by i Dalarna. Hon började sin roll som huvudtränare i P16 i oktober 2020 när hon också började studera på Tränarprogrammet vid Umeå Universitet.
Så här berättar Linnéa om sig själv och sin relation till fotbollen:
Byn där jag kommer ifrån har så länge jag, och min farfar, kan minnas varit en fotbollspräglad by, där de allra flesta på ett eller annat sätt varit eller är involverade i fotbollen. Jag fick ett par fotbollsskor och en boll i doppresent och är idag i mitten av min 19de säsong på planen. Det var alltså inte jag som valde fotbollen, den bara var där, från dagen jag föddes. Kärleken till sporten, hemmaklubben, laget, derbyn och liknande har alltid varit en stor del av min uppväxt, och den har som alltid funnits där.
Innan jag flyttade upp hit läste jag 2 år på högskolan Dalarna, på ett program som också inriktade sig på idrott och idrottsfysiologi. Men när Tränarprogrammet öppnade i Umeå kände jag att jag ville våga flytta från Dalarna och min trygghet till någonting nytt och större. Vilket är ett beslut jag inte ångrat en enda sekund sedan jag hamnade här.
Hur kom det sig att du ville bli ledare?
Jag har alltid intresserat mig av ledarskap och som liten såg jag väldigt mycket upp till mina egna tränare. De var förebilder och det tyckte jag var superhäftigt.
Jag fick frågan om att vara ledare av min klassansvarige på högskolan. Svärdsjö IF hade vänt sig till programmet jag läste för att få in ledare i sin förening, varpå jag kände direkt att det vill jag göra. Jag tror så starkt på att man lär sig mest av att faktiskt göra, samtidigt som jag ville ha underlag att använda mig av i skolan.
Vad är det bästa med att vara ledare?
Det bästa med att vara ledare är att få se mina egna tankar och idéer kring spel och ledarskap ta form på planen genom mina spelare. Att lära ut någonting och sedan få se resultatet av mina ord och övningar på planen tycker jag är helt magiskt. Det är att gå från ord, till handling och sen till resultat, tack vare en planlös tanke om tex anfallsspel som jag formulerade 01:30 en sömnlös tisdag. Hur den tanken bearbetades och två veckor senare ledde till det finaste spelet vi någonsin spelat, som dessutom gav en vinst. Det är mina finaste ögonblick, att få följa processen från start till slut flera gånger varje månad, både under match och träning.
Berätta om ditt bästa minne som ledare:
Att välja ut ett bästa minne är otroligt svårt, men alla de finaste och bästa minnena som jag har tagit med mig under åren, har alla skett utanför planen. Nog för att det som sker på planen är anledningen till att jag är där, men det som vi i laget delar utanför planen, på träningar, före och efter match och på lagdagar är något annat. Känslor av olika slag som ska ut, glädje, sorg, ilska, eufori, det är i allt sådant som minnena finns. Jag minns få resultat från tidigare säsonger, men all humor, ögonblick av diverse känslor, samhörighet och laganda är något särskilt som fastnar. Specifika situationer och konversationer som bara är återberättningsbara för dem som var där, sådant kommer jag ihåg som om det vore igår.
Vad ser du som den största utmaningen i att vara ledare?
Att hela tiden påminna mig själv om att jag kan, att jag räcker till och att jag behövs. Det har varit väldigt lätt för mig att, efter en riktigt bra match eller liknande, gått hem och känt att ”kan jag verkligen ge laget någonting mer?”. Och att med det i tanken hela tiden försöka att komma ihåg att allt som jag lär ut och är som ledare inte behöver vara nytt varje träning. Jag räcker till, jag ser alla så gott jag kan och gör det jobbet som jag kan. Jag är aldrig ensam och kommer alltid att kunna prata med spelarna och mina assisterande tränare om vad som kan förbättras, och genom det skapa nya tankar som blir till verklighet. Men jag tror att i det stora hela så är det svårt för just mig att påminna mig om att jag hela tiden lär mig, att jag faktiskt hör hemma där. Jag är ingen biroll i mitt eget fotbollslag, jag är en del av anledningen till att laget finns och går framåt, även fast stegen framåt stundtals är små.
Hur skulle du beskriva dig själv som ledare?
Jag som ledare är väldigt demokratisk, jag ser till vad spelarna vill, och hur de vill genomföra saker som lag, inte hur jag själv tycker att de ska spela eller vara tillsammans. Jag är väldigt öppen, jag tror att alla förslag är bra förslag om man vänder och vrider på dem så att de passar just mitt lag. Jag brukar ofta lägga fram mina förslag och spelidéer för spelarna tillsammans med orden ”vi provar, funkar det inte för oss så hittar vi bara på något annat”. Jag tror så starkt på att forma spelarna och laget efter dem och deras kapaciteter, då alla lag är och fungerar olika.
Jag försöker att se och stötta alla mina spelare, varenda en av dem är viktiga precis som de är och för det de kan, hans individuella fysiska och psykiska tillstånd och känslor är alltid en stor del av laget. Att hela tiden se, bekräfta och hjälpa på de sätten som spelarna själva behöver är för mig väldigt viktigt och någonting som jag jobbar så gott jag kan med. Har vi en spelare som tappar humöret har vi gått från 11 till 10 spelare ute på planen och inom kort kommer det smitta av sig, alla spelare är arga och ingen av dem är kvar i laget eller på planen i huvudet. Detta är någonting jag verkligen vill lära mig mycket mer om och som jag aktivt försöker att jobba med, med hjälp av teambuilding, individuella korta samtal med spelare i och efter situationer och monologer för laget om vikten av att spela, vinna, förlora, kämpa, gråta och skrika tillsammans som en enhet.
Vilket stöd har varit viktig för dig i ditt ledarskap?
Allt stöd jag har fått från min familj har betytt väldigt mycket. Det är ofta till någon av dem som jag vänder mig till för att prata om ledarskap, filtrera idéer, diskutera fotboll, skrika av mig av frustration eller glädje och ibland skryta över hur en idé har fungerat väldigt bra. Det är väldigt viktigt för mig att få kommunicera, höra mina egna tankar högt och få bolla mot ett plank som inte är involverat i laget på samma sätt som jag eller mina assisterande tränare är.
Mina assisterande tränare är också otroligt viktiga och ett jättestort stöd för mig hela tiden. Jag vet inte hur många samtal jag har med dem per vecka om allt mellan himmel och jord som rör laget. Utan dem hade mitt ledarskap inte fungerat. De är fantastiska, låter mina idéer, formulerade som oformulerade ta plats och jag får allt det utrymmet som jag behöver för att utveckla laget och mig själv som ledare. Ett annat stöd jag har med mig från mitt andra år som tränare är min dåvarande medtränare Albin. Vi delade många ögonblick gällande laget tillsammans som stundtals var mentalt utmattande, vi förstod varandra väldigt bra och teamade bra ihop. Han blev en ledarförebild och jag har lärt mig väldigt mycket av honom. Jag hade tur som fick en så bra medtränare den säsongen, och det var den sommaren som jag insåg att det är fotbollstränare jag vill bli när jag blir stor.
Även stödet från föräldrarna till spelarna betyder mycket. Mitt jobb hade inte varit genomförbart utan föräldrarnas stöd och engagemang. Jag tycker att det sammanfattar hur viktiga de är för mig, utan dem hade jag inte fått göra det jag älskar mest, att vara fotbollstränare.
Hur ser du på din framtid som ledare?
Jag vill göra en insats för svensk fotboll på ungdomssidan. Jag tror så starkt på att vi har möjlighet att skapa riktigt duktiga spelare om vi kan gå in och ge dem den hjälp och träning de behöver så tidigt som möjligt. Jag vill jobba för ungdomarna, i lagen där jag kan göra skillnad om det så är som tränare, föreläsare om ledarskap, eller bäggedera så vill jag göra någonting för att ungdomarna ska få så bra och utbildade tränare som möjligt.
Vilka tips har du till ungdomar som funderar på att bli ledare?
Våga prova. Våga ta plats. Våga göra misstag. Våga vara ledare. Det är det roligaste jag någonsin gjort. Ingen är bra på något första gången man provar, men ju mer man får växa in i rollen kommer allting att falla på plats och det blir bara roligare och roligare. Man måste bara våga satsa på sina idéer och verkligen ta den platsen man förtjänar som ledare. Våga ifrågasätta, bli ifrågasatt och våga fortsätta dit man vill.
Ett annat tips är att låta sig inspireras av andra, kommunicera, ta in så mycket som möjligt av samtal om ledarskap och gå så många utbildningar man har möjlighet till. De verktyg, idéer eller utbildningar som man själv inte tycker är bra, de tar man inte med sig, det är inte svårare än så. Det finns inget facit på hur man ska vara som ledare, alla kan bli ledare på sitt sätt, bara man vill.
Finns det någonting mer du vill berätta?
Jag är så otroligt tacksam över att jag får vara huvudtränare i MSK P16. Jag lär mig nya saker om mig själv, ledarskap och fotboll nästan varje dag. Jag har vuxit som person jättemycket genom att ha ansvar över dessa fina ungdomar 3–4 dagar i veckan. Jag ser det här som en stor möjlighet och utmaning och det är genom att vara ledare jag har upplevt de roligaste och finaste ögonblicken hittills i mitt liv. Det är flera gånger jag stannar upp och tänker att ”så himla sjukt att lilla jag får uppleva allt det här”.
_________________________________________________________________________________________________________________________________
Vi säger STORT TACK till Linnéa för att hon delade med sig av sina erfarenheter! Blir du som läser inspirerad till att själv prova vara ledare? Kanske vill du börja med att vara hjälptränare i något av föreningens ungdomslag? Skicka ett mail till kansli@mskumea.com så kollar vi på att hitta en plats där du får prova leda. Kom igen, det blir kul! Som Linnéa just sa det: "Våga prova. Våga ta plats. Våga göra misstag. Våga vara ledare".
